Anrika isseglingen en extremsport än i dag
Att segla på isen går betydligt fortare än vad man kan tro. Tekniken utvecklades för flera hundra år sedan. Fortfarande är issegling en av våra mest extrema sporter med ett hastighetsrekord på 230 kilometer i timmen. Hur är det möjligt?
Skridskor sägs vara en skandinavisk uppfinning. Först ut var finländarna, och i Sverige spåras de äldsta skridskofynden till cirka år 750 efter vår tideräknings början. På den tiden åkte vi främst på djurben från häst och nötkreatur. Benen snörades därefter fast under skorna. Riktigt populärt blev det hela under vikingatiden och medeltiden. Uppfinningen kallades för islägg, eller benskridskor.
Någon vidare fart var det inte tal om. Åkaren stod stilla och fick ta fart med hjälp av stavar eller ispik. Den kreative smorde undersidan av djurbenet för att minska friktionen, men det var inte förrän metallskenan introducerades som det började gå snabbare.
Först på 1800-talet började man på allvar experimentera med segel i Nordamerika, Nederländerna och i länderna runt Östersjön. Idén var inte helt ny. Genom åren hade en och annan plockat med sig mammas lakan ut på isen och upptäckt att det enkelt gick att komma upp i ganska höga hastigheter med vindens hjälp. Men nu testade man också att montera medar under segelbåtar. Plötsligt gick det att segla även vintertid – fast på isen. Man kallade det för isjakt. Det blev genast det snabbaste sättet människan kunde förflytta sig på.
