Här är svenska poliovaccinets dolda superstjärna

Den som växte upp under 1900-talets början gjorde det inte bara i skuggan av svält, krig och folkmord – utan också av skenande, skoningslösa, ideliga epidemier.

Smittkoppor, kolera, gula febern, influensa, sömnsjuka och malaria avlöste – eller överlappade – varandra i ett kaos av död och förvirring. Och just när första världskriget äntligen var på väg att släppa sitt järngrepp om kontinenten, lamslogs i stället världen av spanska sjukan, historiens mest förödande pandemi näst efter digerdöden. Antalet infekterade uppskattas till 500 miljoner, varav en tiondel beräknas ha avlidit – att jämföra med de över två miljoner som i skrivande stund dött av covid-19.

Dessa epidemier var per definition begränsade till specifika geografiska områden, vilka relativt sällan inkluderade Sverige. Men världsläget hade ändå en djup effekt på forskaren och bakteriologen Sven Gard, som föddes 1905 och därmed kunde följa de till synes ändlösa globala hälsokriserna under sin studietid vid Karolinska Institutet. I synnerhet väcktes hans intresse för virologi av en pandemi som inte bara nådde Sverige, utan rentav misstänks härstamma härifrån: polio. Denna skräckinjagande och högst smittsamma sjukdom, även känd som barnförlamning, hade visserligen existerat ända sedan antiken. Men den nya variant som skulle komma att sprida panik världen över identifierades först i Umeå och Stockholm i slutet av 1800-talet. Snart var pandemin ett faktum – i vissa delar av världen infördes till och med ett slags primitiva lockdowns för att sakta ner spridningen av den då så gåtfulla sjukdomen.