TEKNIKHISTORIA
Surfbrädans blöta resa – från heligt trä till lättviktsplast
Den tidigaste surfingen på vågor gjordes med kanotliknande skapelser och tunga brädor tillverkade av heligt trä. Det stora genombrottet i utformningen kom med andra världskrigets utveckling av nya material och forskning inom oceanografi.
Publicerad
Människan har surfat på vågor sedan långt före vår
tideräknings början, även om det inte är helt klarlagt vem som var först. Det
beror lite på vad vi ser som en riktig surfbräda. Peruanska fiskare surfade på
”caballitos de totora”, en typ av smala vassbåtar, redan mellan 3 000 och 1 000
år f v t.
Brädor tillverkade specifikt för att surfa på vågor kom med polynesiska invandrare från Indonesien till Fiji, Tahiti och Hawaii. På Hawaii har surfing blivit en del av öns kulturhistoriska arv – i dess tidiga historia fick vissa typer av brädor bara användas av kungligheter. Brädorna ska ha tillverkats av material från urfolkets heliga träd och var både långa och tunga.
De stora tekniska genombrotten för surfbrädor kom under andra världskriget. Då pågick intensiva studier om hur militära båtskrov kunde utformas för att få bättre prestanda i vattnet, och hur landsättningar skulle bli mer effektiva och säkra sett till vågrörelser. Dessutom utvecklades en rad nya varianter av lättviktsmaterial med plast som bas, som glasfiber och frigolit, under krigsårens brist på gummi och metall.
Allt detta sammantaget snappades upp av en egensinnig amerikansk ingenjör: Robert ”Bob” Wilson Simmons (1919–1954) som studerade vid California Institute of Technology och sedan kom att arbeta bland annat som matematiker för Douglas Aircraft. När inte vågorna var som bäst för surfing, vill säga. Då stod hans kontorsstol hos flygtillverkaren tom.
Även om det fanns andra brädtillverkare som laborerade med utformning och lättviktsmaterial under den här tidsperioden, så anses Bob Simmons av många som ”the Father of the Modern Surfboard”. Han gjorde sig känd som en nytänkare i sättet att beräkna surfbrädans kurvning och var först med att bygga lätta brädor med dubbla stabiliserande fenor. Den amerikanska uppfinnaren och surfaren Tom Blake hade däremot tillverkat brädor med en fena redan år 1935.
Även i nutid finns det surfbrädtillverkare som bygger i trä. Men det vanliga är att använda sig av antingen EPS (expanderad polystyren) eller PU (polyuretan).
– Val av material beror på vilka förhållanden du tillverkar brädan för. Jag anpassar mina brädor efter svensk surfning där formen måste anpassas och samspela med materialen, då vill du ha en lätt och snabb bräda, säger Calle Nyberg, som tillverkar sina surfbrädor i egna märket Mahi Mahi Surfboard för hand.
Hans brädor tillverkas av EPS med en stabilisering av plywood i mitten och en yta av en epoxylaminering för just surfbrädor med lager av olika typer av glasfiberväv.
– Jag skulle säga att materialutvecklingen och nya sätt att formge brädorna är det som varit viktigast för surfsporten. Materialen vi har i nutid är lätta att jobba med, det går till exempel snabbt att få fram en experimentbräda att testa, säger Calle Nyberg.
