Radiovågorna bär ut i världen

Radiostationen i Grimeton blev räddningen när Sveriges trådtelegramförbindelser svek under andra världskriget. Stationen skickade telegram till många länder och ambassader och skulle skyddas till varje pris.

”Den måste vara i luften. Å den skulle garanterat vara i luften dygnet runt. Varje sekund skulle den va. Vi fick, vi fick inte stå.”

Så berättar en äldre ingenjör om tiden med SAQ under andra världskriget i en rapport av Britta Nyström. SAQ är stationssignal för Grimetons gamla långvågssändare, som konstruerades av svenskamerikanen Ernst Alexanderson.

”Trafiken styrde i stort sett våra, mer eller mindre, liv”, säger en person i samma rapport. Bara flyglarm fick avbryta sändningarna.

Förklaringen till den ständiga aktiviteten i Grimeton, utanför Varberg, är enkel. Stationen var under andra världskriget ett av Sveriges fönster mot omvärlden. Tillsammans med radiostationen i Karlsborg sprutade Grimeton ur sig en mängd telegram till en rad länder i och utanför Europa. Stationen i Enköping tog emot svaren.

I Grimeton insåg man sin stora betydelse för Sveriges kommunikation med utlandet. Ansvaret vägde tungt på stationschef Hans Palmqvists axlar. Han ska ständigt ha oroat sig för att stationen skulle utsättas för fara under kriget. Säkerheten prioriterades.

Man dränktein det vita stationshuset i grön färg så att det blev ”osynligt” och släpade upp sandsäckar på taket. Obehöriga personer fick inte längre besöka området utan tillstånd. Vakter såg till att säkerhetsreglerna efterföljdes.

Dessutom gömdes extra kortvågssändare i hemliga bergrum. På så sätt skulle Grimeton kunna fortsätta att skicka iväg telegram även om stationen slogs ut. Man kunde också hämta reservmaterial, som förvarades på olika ställen i trakten.

Antalet radiotelegram ökade drastiskt i Sverige under 1940-talets början. Länder som deltog i kriget gjorde kablarna obrukbara och Sverige kunde inte längre skicka trådtelegram till vissa länder. Båda kablarna till England skars av 1940. Radion blev räddningen. Länderna kunde skicka radiotelegram till varandra så tidigt som ett dygn efter att den sista kabeln förstörts.

Censur i andra länder gjorde också radiotelegram populärare. Då minskade risken för att telegrammen skulle stoppas eller försenas på väg till sin slutdestination. 1937 utgjorde radiotelegrammen drygt 20 procent av alla telegram som skickades till eller från Sverige. Under krigets sista fyra år skickades över hälften med radio.

1945 hade antalet reguljära radiotelegrafförbindelser mellan Sverige och andra länder fördubblats jämfört med före krigsutbrottet. Ökningen satte sina spår i Grimeton. Stationen blev så hårt belastad att man var tvungen att skaffa sex kortvågssändare under loppet av sju år. Även stationens långvågssändare användes. Nu fick stationen radiokontakt med fler länder än USA.

Många telegram skickades till Storbritannien, men även andra länder i Europa. Dessutom stod stationen i förbindelse med en rad ambassader. Kommunikationsatelliter och fiberkablar har sedan länge trängt undan radiotelegrafin. Men fortfarande sänds bland annat viss fartygskommunikation från Grimeton, men då med modern teknik.

Den ursprungliga långvågssändaren är i dag världens enda elektromekaniska sändare i körbart skick. Och även om det knappast behövs för att säkra Sveriges kommunikation med omvärlden, sker vissa långvågssändningar fortfarande,bland annat på julaftons morgon och vid Alexandersondagen som arrangeras i månadsskiftet juni-juli. 2018 firas Alexandersondagen söndagen den 1 juli.

Den här grafiken publicerades i Teknikhistoria nummer 4, 2012. Prenumerera på Teknikhistoria här.

Text: Jonas Askergren, Terese Westberg Sunesson