Teknikhistoria

Mistkanonen var en högljudd räddning i dimma och mörker

På vissa platser, till exempel Ölands södra udde och Måseskär, står mistkanonerna kvar som påminnelser om de hårda förhållanden som rådde på sjön under 1800-talet. Bilden från 1925 visar Östra kanonhuset på Östergarn, utanför Gotlands östkust. Foto: LOTSVERKET
Fyrvaktare med framladdad mistkanon på Måseskär, en fyrplats på Sveriges västkust. Foto: LOTSVERKET
Framladdad mistkanon på fyrskepp. Bilden är tagen från fyrskepp 30. Foto: JOHAN JONSSON/SJÖHISTORISKA MUSEET
Tommy Andersson, son till fyrvaktare Josef Andersson i Öregrund. Foto: Mats Karlsson

För inte alltför länge sedan avfyrades kanoner för att varna sjöfarare för grund och andra fartyg dolda i dimma och mörker. Men i dag är mistkanoner ett nästan bortglömt kapitel i svensk sjöfartshistoria.

Så länge folk har seglat på svenska vatten har man använt tillgänglig teknik för en så säker navigering som möjligt. Länge användes mistklockor, som likt kyrkklockorna hördes på långt avstånd, och kunde varna skeppare i farliga vatten.

Mistkanonen, eller mistsignalkanonen, användes till sjöss innan tekniska hjälpmedel som radar och GPS var påtänkta. Skotten hördes på upp till två sjömils avstånd, vilket hjälpte besättningar att navigera förbi grund och andra faror.

Det är oklart när kanoner började användas för signalering i svenska farvatten. Vissa källor anger att det skedde år 1766 på en ö i Halland. Mistkanoner användes vid fasta fyrplatser, men även ombord på fartyg och fyrskepp.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera