Teknikhistoria
Mistkanonen var en högljudd räddning i dimma och mörker
För inte alltför länge sedan avfyrades kanoner för att varna sjöfarare för grund och andra fartyg dolda i dimma och mörker. Men i dag är mistkanoner ett nästan bortglömt kapitel i svensk sjöfartshistoria.
Så länge folk har seglat på svenska vatten har man använt tillgänglig teknik för en så säker navigering som möjligt. Länge användes mistklockor, som likt kyrkklockorna hördes på långt avstånd, och kunde varna skeppare i farliga vatten.
Mistkanonen, eller mistsignalkanonen, användes till sjöss innan tekniska hjälpmedel som radar och GPS var påtänkta. Skotten hördes på upp till två sjömils avstånd, vilket hjälpte besättningar att navigera förbi grund och andra faror.
Det är oklart när kanoner började användas för signalering i svenska farvatten. Vissa källor anger att det skedde år 1766 på en ö i Halland. Mistkanoner användes vid fasta fyrplatser, men även ombord på fartyg och fyrskepp.
