Handdisk blev automatisk

En morgon runt 1880 gör den välbärgade societetsfrun Josephine Cochrane en oönskad upptäckt dagen efter en middagsbjudning hemma i Shelbyville, Illinois. Det ärvda finporslinet, med anor från 1600-talet, hade blivit skadat. Någon av tjänstefolket hade uppenbarligen varit vårdslös vid diskbaljan. Hon blir rasande och vägrar låta kökspersonalen handskas med arvegodset i fortsättningen. Hädanefter ska hon diska för egen hand.

Paret Cochrane har ett stort umgänge och bjuder ofta hem gäster på middag, så det blir många morgnar med de välvårdade händerna i diskvattnet. Josephine Cochrane börjar fundera över varför ingen uppfunnit en maskin som kan sköta det tidsödande svabbandet. Tills hon en vacker dag lär ha utbrustit ”Om ingen annan uppfinner en diskmaskin så får jag väl göra det själv!”. Sedan gick hon raka vägen till biblioteket och ritade en skiss till en manick som kom att bli världens första kommersiella, automatiska diskmaskin.

Vid den här tiden hade andra innovatörer försökt lösa samma problem. Redan 1850 fick Joel Houghton patent på en diskapparat av trä som skvätte vatten på porslinet när man vevade på en vev. Succén uteblev. Josephine Cochrane tog konceptet flera snäpp längre. Hon konstruerade hållare av metalltråd som höll fast fat, skålar och bestick i ett liggande hjul av trä. Hjulet, som placerades i en koppartank, drevs runt med hand- eller motorkraft. Samtidigt sprutade varmt såpvatten upp från botten av tanken och regnade ner över tallrikarna.