Teknikhistoria

Biokemistens nobla upprättelse

Gerty Cori (1896–1957). Foto: Science Photo Library/TT
Gerty och Carl Cori I laboratoriet på Washington University i St Louis, ett av de lärosäten som till slut accepterade makarnas samarbete. Foto: Science Photo Library/TT
Makarna Cori under utdelningen av nobelpriset i Stockholm, 10 december 1947. Foto: Bernard Becker med Ical Library/Wikimedia

Den briljanta biokemisten Gerty Coris karriär präglades av misstro från hennes manliga kolleger och överordnade. Men tiden – och Nobelkommittén – skulle till slut ge henne rätt.

När Gerty Cori blickade tillbaka på sin karriär hävdade hon att två förutsättningar banat väg för hennes bidrag till vetenskapen. Dels det faktum att hon utbildats i Europa, vid det anrika Karlsuniversitetet i Prag. Dels att hon efter första världskriget flyttat till Amerika, med dess frihet och möjligheter.

Men frihet och möjligheter var ingenting hon gavs gratis, utan något hon fick kämpa för med näbbar och klor. Av sin samtid betraktades nämligen inte Gerty Cori som mycket till forskarmaterial. Hon hade ju den obotliga bristen att hon var kvinna.

Gerty Theresa Radnitz föddes in i en judisk familj i Prag 1896. I tonåren bestämde hon sig för att hon ville bli läkare – men upptäckte att flickskolan som fostrat henne inte alls gett henne tillräckliga förkunskaper för att komma in på det mansdominerade universitetet. På egen hand såg hon i stället till att i rasande fart läsa in de åratal av kemi, matte och latin hon gått miste om. Redan ett år senare var hon redo att ta sig an läkarskolans inträdesprov – som hon klarade på första försöket.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera