Kemisten bakom superfibern

1964 förutsåg kemiföretaget Dupont bensinbrist i USA. En grupp tillsattes för att studera möjligheterna att skapa lätta men starka fibrer som kunde ersätta den tunga metallkorden, väven som ger däcken stabilitet. Lättare däck skulle innebära minskad bränsleförbrukning.

En av kemisterna på uppdraget var Stephanie Kwolek. Under experimenten 1964 tog labbet fram en rad kandidatlösningar för att utvinna fibrer med olika egenskaper. Stephanie Kwoleks experiment gav en lösning som normalt skulle ha kastats bort eftersom den inte liknade de föreningar som låg bakom andra syntetiska fibrer. Men när hon övertalade en tekniker att ändå testa lösningen var det en överraskning att fibrerna som spanns av vätskan var många gånger starkare än till exempel nylon.

Fibern fick produktnamnet Kevlar. Den är fem gånger starkare än stål i samma vikt. Den spinns till trådar som även kan vävas till tyg. Fibern töjer sig mycket lite och behåller sin styrka även vid temperaturer ner till -196 grader. Däremot minskar dess styrka om fibern hettas upp, även om den tål höga temperaturer utan att förstöras.