Gustav III:s alkemist förgyller slottsteatern

Artikeln har uppdaterats.

I största hemlighet verkade alkemisten August Nordenskiöld vid Gustav III:s hov på Drottningholms slott, med uppdraget att göra guld. I sommar dyker han upp igen på slottsteatern.

Bakom scenen är det mörkt. Trots att elbelysning dragits in på senare dagar är det lätt att tänka sig 300 år tillbaka i tiden och hur arbetet här på Drottningolms slottsteater skedde i lågors sken. Trästegen som leder upp till vindsutrymmet ovanför scenen ser också ut att vara dimensionerad efter nätta 1700-talsmänniskor. Här uppe kan scenarbetare till exempel hissa ner skådespelare med hjälp av den lilla molnvagnen, charen. Vagnen firas ned med block och talja, samt muskelkraft.

Tre våningar nedanför, i källaren under scengolvet dras kulisser fram med ett gångspel. När Ny Teknik besöker teatern håller scenteknikerna just genomgång inför föreställningen ”Alkemistens hemlighet” och övar på att vrida runt spelet i rätt takt. Fyra personer får hugga i och springa när scenbytena ska ske.

Daniel Eriksson arbetar som scenmästare och håller i dagens genomgång av tekniken.

– Det är ändå ett museum och vi vill visa vad det går för. Så det är klart att det skrivs in saker som är lite mer tekniskt knepiga att göra i föreställningen, berättar han.

Därmed kommer besökare att få se muskeldrivna scenbyten, knarrande rep och en handdriven vindmaskin. Allt i samma stil som på 1700-talet.

Nyligen har delar av maskineriet rustats upp, med hamparep från skeppsbyggare i England. Att följa varje vindlande repkonstruktion till rätt del i maskineriet för att byta ut det har varit en utmaning, liksom att hitta rep av tillräcklig kvalitet.

– Det är genuin hampa och det måste vara slaget på rätt sätt, berättar Daniel Eriksson.

Patrik Sörling är regissör för "Alkemistens hemlighet". Han berättar att den bygger på flöjtisten Dan Laurins idé om att skapa en föreställning utifrån de fyra elementen. Något som också finns representerat i de historiska scenbilderna.

– Jag tänkte: De fyra elementen, vad har det med Drottningholm att göra? Jo, det finns dekorer med klippor, eld och så vidare, där finns de fyra elementen. Och så tänkte jag på den här alkemisten som Gustav III hade, han jobbade ju med elementen för att göra guld och arbetade i största hemlighet här på Drottningholm. Där finns ju en koppling till teatern.

Sen 1700-talets alkemister har synen på vad som är konst, andlighet och vetenskap förändrats radikalt. På Nordenskiölds tid var de fortfarande tätt sammanlänkande:

– Det som är intressant för oss som jobbar med musik är att då var musik en vetenskap. När folk höll på med alkemi ute i hoven i Europa så ingick även musiken. Den betydde mycket för att tajma arbetet när de försökte göra guld, så musiken var tätt sammankopplad med vetenskapen, säger Patrik Sörling.

I ”Alkemistens hemlighet” möts i vart fall vetenskapen och olika konstformer på nytt. Dansare, skådespelare, sångare och musiker medverkar i historien om Gustav III:s mystiske underhuggare.

För att rådda en föreställning arbetar omkring nio scenarbetare med att driva maskineriet.

– Det är en del spring, konstaterar Daniel Eriksson.

Är det något som håller dig vaken på nätterna inför premiären?

– Först och främst säkerhetsfrågan, allt som kan hända. Från att någon faller av tågvinden, fastnar och slår sig, eller faller ner i någon lucka.

– Annars vill man bara göra en så bra föreställning som möjligt och respektera teatern, säger Daniel Eriksson.

Grafikuppslag från Teknikhistoria nummer 4, 2011. Prenumerera på den här.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook