Så föll Saabs projekt med Sveriges första svävare

Det började på stora flygutställningen i Farnborough 1959. En brittisk farkost, en hybrid av båt och flygplan, satte i gång en svävarfeber. Under 60-talet såg man användningsområden överallt, civilt och militärt. I Sverige startades utveckling av Saab 401, allmänt kallad ”Mefan”, en kortform för markeffektfarkost. Luftkuddefarkost är ett annat namn.

Principen är att luft som pressas in och komprimeras under en farkost blir till en luftkudde. Den kan hållas kvar med olika tekniker medan farkosten drivs framåt med hjälp av exempelvis propellrar.

Olle Ljungström, civilingenjör från KTH, utsågs 1961 till projektledare för Saabs sju man stora svävargrupp. I oktober samma år beställde marinen en svävare, och Saabs personaltidning Vips berättar om en ”försöksfarkost som ska användas för att utprova stabilitet över land och vatten, manöveregenskaper, sjöduglighet, stänkproblem över vatten, siktproblem vid gång i snö, isbildning mm.”