Industrialismens konstnärinna

Hon föddes 1888 som yngst i en syskonskara om nio. Hennes far var gruvfogde i Striberg, på den tiden en livaktig bruksbygd strax utanför Nora i Bergslagen.

Redan som barn visste hon att hon ville syssla med konst. Som nittonåring började hon sin utbildning på Tekniska skolan i Stockholm, dagens Konstfack. Att hennes föräldrar stödde henne i detta ekonomiskt så osäkra yrkesval berodde kanske främst på att de tänkte att hon skulle bli teckningslärare, något som vid den tiden ansågs som ett lämpligt yrke för kvinnor.

Men Ragnhild hade vildare ambitioner än så. Hon skaffade en ateljé i Klara och gjorde efter tidens sed bildningsresor till Italien, Paris och Bryssel. Hon ingick dock aldrig i gruppen av förmögna svenska konstnärer i Paris och skulle aldrig bli lika känd som Sigrid Hjertén.

I stället skildrade hon sin barndoms Bergslagen med dess lavar och gruvhål. Hennes målningar och etsningar kom till Jernkontorets kännedom, och hon kontrakterades för en serie stora oljemålningar för att skildra arbetet vid stålverket i Sandviken. Snart hade hon beställningar från en rad industrier. Hon skildrade arbetsprocesserna i gruvor, gjuterier, verkstäder och ­elverk i etsningar, träsnitt, oljor, ­akvareller och ­litografier. Många av hennes mest imponerande målningar finns i dag hos Jernkontoret i Stockholm.

Det sägs att Ragnhild Nordensten inte var rädd för smuts. Hon stod ofta själv i rök och damm med sitt staffli. Det var inte helt riskfritt att vara industrimålare mitt i hettan i ett järnverk.

Under hela sitt liv försörjde hon sig på sin konst, men hon fick aldrig tid att gifta sig och bilda familj. Prov på hennes mångsidiga skicklighet finns i den vackra biografin ”Ragnhild Nordensten – industrialismens konstnärinna” av hennes systerdottersondotter, konstvetaren och journalisten Cecilia Regen.