Innovatören bakom livräddande masken

Som designkonsult åt 3M kom Sara Little Turnbull i kontakt med ett nytt material som bolaget experimenterade med. Det tillverkades av smälta polymerer och behövde inte vävas. I stället blåstes det till ett slags tyg av små fibrer i en gjutform.

Materialet användes till dekorativa band men Sara Little Turnbull såg många fler möjligheter. Hon presenterade över 100 produktidéer för 3M, som snabbt gav henne i uppdrag att designa en gjuten bh-kupa.

Vid den tiden, slutet av 1950-talet, hade hennes föräldrar och syster problem med hälsan. Sara Little Turnbull vistades mycket i sjukhusmiljöer och lade märke till att personalen ofta korrigerade sina tunna och platta ansiktsskydd. Hon fick idén att ta fram en skönare mask med bättre passform.

Ny lättviktsmask för vårdpersonal

1961 presenterade 3M en ny lättviktsmask för vårdpersonal. Den hade elastiska band i stället för snören, en näsklämma av aluminium och formen av en kupa.

Men den kunde inte blockera bakterier och virus, utan marknadsfördes i stället som en produkt för att filtrera bort dammpartiklar. En förbättrad mask för andra industriella syften godkändes för marknaden 1972.

Genom åren fortsatte filtreringsfunktionen att utvecklas. År 1995 godkändes masken för vårdsektorn. Då hade Sara Little Turnbulls ursprungliga ambition förverkligats.

3M-medarbetaren Nikki McCullough beskriver för tidningen Fast Company att filtret i ett mikroskop ser ut ungefär som om ”någon har tappat ett gäng pinnar – och de har stora hål emellan sig”. Partiklar som flyger in i filtret fastnar i labyrinten av pinnar. Samtidigt gör hålen i materialet att det blir lätt att andas.

Dagens mask kallas för N95 i USA och FFP2 i Europa beroende på vilket regelverk som har godkänt produkten.

Under coronapandemin har 3M fördubblat sin produktion till 1,1 miljarder N95/FFP2-masker på årsbasis. De närmaste tolv månaderna ska kapaciteten ytterligare utökas till två miljarder masker per år.

Vem var Sara Little Turnbull?

Men vem var den innovativa designern som såg behovet av ett nytt andningsskydd för vårdpersonalen?

Hon föddes som Sara Finkelstein, yngst i en fattig immigrantfamilj från Ryssland, och växte upp i Brooklyn. Hennes mamma lärde henne tidigt att uppskatta det vackra i det vardagliga, som den perfekta formen hos ett ägg eller färgstarka grönsaker.

Genom stipendier fick hon möjlighet att gå i Parsons School of Design och tog examen 1939. Så småningom blev hon inredningsredaktör på tidskriften House Beautiful. Där började hon använda ”Little” som sitt professionella mellannamn. Eftersom hon bara var knappa 150 centimeter lång hade hon fått smeknamnet ”Little Sara”, vilket hon vände på och hade som sitt signum genom hela karriären.

Som redaktör visade hon läsarna hur man kan använda informella utrymmen i hemmet och organisera bostaden för att utnyttja små utrymmen effektivt. Under 20 år bodde hon också själv i ett 37 kvadratmeter stort hotellrum som ett slags experiment. Från hotellrummet drev hon senare även sin konsultfirma.

”Ni glömmer den lilla kvinnan”

I samband med att hon startade firman 1958 skrev hon en artikel i Housewares Review med rubriken Forgetting the Little Woman (ungefär Ni glömmer den lilla kvinnan). Där hävdade hon att de flesta bolag skapade produkter för återförsäljare i stället för att ha de verkliga användarna för ögonen.

Texten fångade intresset hos framstående företagsledare hos General Mills, 3M och Corning Glass, som alla tre så småningom anlitade henne som konsult.