Fordon
Gripens krokiga väg mot succé
1988 flög JAS 39 Gripen över Linköping. Det gick att se planet på två sätt. Antingen var det en dyr fåfänga som harvats fram genom förseningar och skandaler i tre decennier. Eller så var det ett smart, teknikledande stridsflygplan som konstruerades på bara några få år och gav Sverige en militär resurs i världsklass. Båda beskrivningarna stämde.
I slutet av 1970-talet verkade den svenska flygindustrin sitta illa till. Det första Viggen-planet hade levererats 1971 och det jättelika utvecklingsprojektet bakom var i stort sett över. Verkstäderna var fullbokade med tillverkning av resten av Viggen-serien, men Saabs utvecklingsavdelning riskerade att bli utan sysselsättning. Saab och resten av flygsverige riskerade att förlora sin kompetens. Om det var meningen att Sverige skulle kunna bygga ännu ett stridsflygplan på egen hand måste kapaciteten och kunskapen hos de inhemska leverantörerna, främst Saab, hållas i gång.
Det var inte bara hög tid, det var bråttom att börja fundera på nästa stridsflygplan. Varje generation tar tio år att utveckla. För att kostnaden per plan ska bli rimlig måste produktionen pågå i omkring 20 år. Livslängden för varje plan är omkring 20 år. Från ritbordet till sista flygningen kan det alltså gå 50 år.
Viggen-projektet drog till exempel igång 1952, tre år innan föregångaren Draken hade gjort sin första flygning. Viggen premiärflög 1967, togs i bruk 1972 och flög sista gången i tjänst 2005.
