FARKOSTER
Livräddare på larvfötter – här är historien om svenska bandvagnen
Skogsbränder, översvämningar – eller hundratals bilar som fastnat i snökaoset på E22 i Skåne. Den svenska bandvagnen har varit en välkänd slitvarg på larvfötter i ett halvt sekel.
Norrland, där en sovjetisk landinvasion länge förväntades
komma, präglas i stor utsträckning av sanka myrar och djup snö. Försvarsmakten
insåg tidigt att krig i denna terräng krävde fordon med låg vikt, lång räckvidd
och extrem framkomlighet, och redan på 1950-talet byggdes de första obepansrade
bandvagnarna av Bolinder-Munktell (Bandvagn 202).
I början av 1970-talet beslöt Försvarets Materielverk (FMV)
att det var dags för en ny generation. Bland kraven fanns högre lastförmåga och
lägre marktryck än Bandvagn 202, samt en livslängd på 15 år. Hägglunds i Örnsköldsvik tog hem kontraktet,
och började rita på vad som skulle bli Bandvagn 206.
Även om Hägglunds redan tidigare tillverkat militära fordon
bestod deras produktion främst av civil utrustning som bussar, lastmaskiner,
gruvlok och spårvagnar. Detta var den dittills största försvarsmaterielordern
för företaget, som i dag heter BAE Systems Hägglunds och är en renodlat militär
tillverkare. ”Kronjuvelen” i deras nuvarande produktion är det världsledande
Stridsfordon 90.