Premium

Den heta konsten att mäta vår temperatur

Före Thomas Clifford Allbutts cirka 15 centimeter långa kliniska febertermometer var det vanligt med termometrar som var uppemot en halvmeter långa och tog 20–30 minuter att få ett resultat av.
Vetenskapsmannen Santorio Santorios termometer från omkring 1612. Foto: SCIENCE PHOTO LIBRARY/TT

Redan i tidig läkekonst insåg de lärda att mätning av kroppstemperatur kan användas för att diagnostisera sjukdom. Men det kom att dröja till 1886 innan den första praktiskt användbara kliniska termometern kom.

200 år före vår tideräkning noterade ingenjören Filon från Bysans att luft expanderar och drar ihop sig i takt med temperaturen. Detta blev en startpunkt för historien om febertermometern. Och med den också den parallella historien om temperaturmätning i allmänhet.

Det sägs ibland att astronomen Galileo Galilei (1564–1642) skulle vara innovatören bakom termometern, men eftersom hans tidiga varianter saknade bestämda utgångspunkter för sin skala handlar det snarare om termoskop – föregångaren till termometern. Den som blev först var den samtida italienska vetenskapsmannen Santorio Santorio (1561–1636).

Santorios temperaturmätare bestod av en lång, förseglad tub med vätska som hade ett glasklot i ena änden, lagom stort för att ha i munnen. Först tog läkaren, som ansågs ha normal temperatur, klotet i munnen för att markera vid vilket skalstreck som vattenpelarens yta stannade. Därefter patienten.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera