Heilborns bärbara sportkök var före sin tid

För den som drömde om att kunna laga mat utomhus, men saknade ett komplett kök, hade uppfinnaren Anna Julie Heilborn en lösning. År 1906 tog hon patent på ett sportkök, ett stormkök, som innehöll allt man kunde tänkas behöva till matlagningen. Konstruktionen kunde byggas upp, monteras ned och bäras på ryggen – och fungera som matbord.

”En önskan om att under en några dagars utfärd till lands eller vatten utan matkorgar, primuskök, servislåda eller världshus få njuta sina tre måltider varm, vällagad mat i det närmaste oberoende af väder och vind, var upp hofvet till sportkökets framträdande”, skriver Svenska Seglaren om uppfinningen året efter att Anna Julie Heilborn tagit sitt patent.

Anna Julie Heilborn föddes i Skeppsholms församling den 13 juli 1865, som andra barnet till Magdalena och Claës Olof Lorentz Rudbeck. Hon växte upp i en högborgerlig miljö, där båda föräldrarna tillhörde olika förgreningar av adelssläkten Rudbeck. Pappan var kaptenlöjtnant och hyste ett stort intresse för artilleriteknik. Han förolyckades samma år som Anna Julie Heilborn föddes.

År 1898 gifte sig Anna Julie Heilborn med civilingenjören August Frans Eugén Heilborn, som var innehavare av August Heilborns Elektricitetsbyrå i Stockholm sedan sex år. Kanske var det teknikkunnandet i familjen som gav henne utrymme att själv ägna sig åt och utveckla sina idéer.

Heilborn originell

Anna Julie Heilborn har beskrivits som en originell person, som var mycket självständig för sin tid. Samtidigt som hon hade huvudansvaret för parets två barn försökte hon förbättra och förenkla sin vardag. Detta gjorde hon bland annat genom att uppfinna praktiska saker för hushållet.

Tanken bakom hennes sportkök var att göra det möjligt att laga mat i princip var som helst, vare sig det var på färden med segelbåten eller bilutflykten. Anna Julie Heilborn konstruerade därför köket i en trälåda med två remmar, så att det enkelt kunde bäras på ryggen.

Sportköket liknade ett skåp. Det var strax över en halv meter högt, 33 centimeter brett och 23 centimeter djupt. Det hade dörrar, lådor och uppfällbara delar och i mitten - ett inbyggt fotogenkök. För att förhindra antändning var väggarna till denna del plåtbeklädd, liksom dörrarna.

En av dörrarna till mittenavdelningen hade också en ställbar ventil eller draglucka för att släppa in rätt mängd luft. Värmen och oset strömmade ut genom en annan ventil i skåpets övre del.

Nådde aldrig den breda massan

Skåpet hade även hållare för tallrikar, koppar och bestick på ena sidan. På den andra fanns ett skafferi med lådor och fack. Här fanns plats för till exempel bröd och kött. ”Så att i skåpet finnes allt som erfordras för en måltid”, förklarade Anna Julie Heilborn.

Skåpets sidor hade två funktioner. Dels som dörrar till sidoavdelningar, men sidorna kunde också vridas, fällas upp och låsas fast. Tillsammans med skåpets överdel kunde de då bilda ett avlångt bord att äta vid.

Sportköket var tänkt att användas av privatpersoner. Men när Anna Julie Heilborns konstruktion patenterades var det långt ifrån alla som hade möjlighet att göra den sortens familjeutflykter som uppfinningen lämpade sig för. Det gjorde endast ett fåtal privilegierade grupper i samhället.

Anna Julie Heilborns uppfinning nådde aldrig den breda massan. Men den blev ett tidigt exempel på vad som var möjligt, och kan sägas ha betraktats ha banat väg för den utveckling av stormköken som exempelvis Trangia senare stod för.